Post-Axelas / PinglaboDetta är ett av torpen under Bromösund, och det finns fortfarande finns kvar. Marken avstyckades från 1/8 mtl Bromösund (ägare: Johannes Nilsson Swan) 1872  och torpet byggdes mellan 1872-74.  Marken bestod av åkerjord och en vallbacke på vilken huset placerades.Berättelsen om Signe Beata och Jan-PetterDen 26 augusti 1842 föddes Signe Beata Swan på Bromösunds gård och med hjälp av de uppgifter jag forskat fram föreställer mig följande: En vacker dag, när hon var ca 20 år möter Signe Beata en trevlig ung man på byvägen. Han har just stigit i land nere vid stranden. Han hade rott över sundet i sin lilla snipa, från Stora Brännäs på Bromö. Där bodde han med sin far torparen Anders Hansson  * 21/10 1807 och modern Maria Johansdotter * 1/8 1812. Hans namn var Jan-Petter och han tyckte genast att Signe Beata var helt förtrollande! Den 24 april 1864 gifte de sig och redan i december samma år föddes deras första barn, en dotter, Maria. Tyvärr dog hon innan hon hade fyllt ett år. Ett drygt halvår senare föddes deras andra dotter som också fick namnet Maria. Hon fick leva drygt fem år då hon dog av tandinflammation. Tredje barnet, Lovisa Matilda, född i november 1867 fick bara leva lite drygt 3 veckor innan hon dog. Vilka fruktansvärt svåra och smärtfyllda år det blev för Signe Beata och Jan-Petter i början av deras långa liv tillsammans, som varade i 45 år! Jan-Petter dog 31/1 1909 i sviterna efter värk och lunginflammation. Änkan Stina Beata överlevde sin man med 18 år och avled 1927 av åderförkalkning och lunginflammation. Jag vet inte var den lilla familjen bodde de första åren, säkert i Bromösund, men när torpet byggdes hade redan sex barn fötts. Familjen växte snabbt och Signe Beata föder 13 barn mellan 1864 och 1886! Hon var alltså antingen havande eller ammande i 22 år! Vilken kvinna! Axel Edwin född 9/5 1880 var den son som fick överta torpet.

Post-Axelas / Pinglabo

Detta är ett av torpen under Bromösund, och det finns fortfarande finns kvar. Marken avstyckades från 1/8 mtl Bromösund (ägare: Johannes Nilsson Swan) 1872 och torpet byggdes mellan 1872-74. Marken bestod av åkerjord och en vallbacke på vilken huset placerades.

Berättelsen om Signe Beata och Jan-Petter

Den 26 augusti 1842 föddes Signe Beata Swan på Bromösunds gård och med hjälp av de uppgifter jag forskat fram föreställer mig följande:
En vacker dag, när hon var ca 20 år möter Signe Beata en trevlig ung man på byvägen. Han har just stigit i land nere vid stranden. Han hade rott över sundet i sin lilla snipa, från Stora Brännäs på Bromö. Där bodde han med sin far torparen Anders Hansson * 21/10 1807 och modern Maria Johansdotter * 1/8 1812. Hans namn var Jan-Petter och han tyckte genast att Signe Beata var helt förtrollande!
Den 24 april 1864 gifte de sig och redan i december samma år föddes deras första barn, en dotter, Maria. Tyvärr dog hon innan hon hade fyllt ett år. Ett drygt halvår senare föddes deras andra dotter som också fick namnet Maria. Hon fick leva drygt fem år då hon dog av tandinflammation. Tredje barnet, Lovisa Matilda, född i november 1867 fick bara leva lite drygt 3 veckor innan hon dog. Vilka fruktansvärt svåra och smärtfyllda år det blev för Signe Beata och Jan-Petter i början av deras långa liv tillsammans, som varade i 45 år! Jan-Petter dog 31/1 1909 i sviterna efter värk och lunginflammation. Änkan Stina Beata överlevde sin man med 18 år och avled 1927 av åderförkalkning och lunginflammation.
Jag vet inte var den lilla familjen bodde de första åren, säkert i Bromösund, men när torpet byggdes hade redan sex barn fötts.
Familjen växte snabbt och Signe Beata föder 13 barn mellan 1864 och 1886! Hon var alltså antingen havande eller ammande i 22 år! Vilken kvinna! Axel Edwin född 9/5 1880 var den son som fick överta torpet.

Axel Jansson, en stilig ung man!

Axel Jansson, en stilig ung man!

Axels syster Emilia bor i Göteborg ett par år men när modern dör flyttar hon hem till sin bror på torpet och hushållar för honom.
Axel var lantbrevbärare och körde post från Hov till Bromösund och vidare med båt över till Bromö på 1930- & 40-talen. Han åkte på sin motorcykel men det sägs att han tog tid på sig för han “stannande hos töser på vägen”.

Till torpet hörde en liten ladugård som låg mellan huset och sjön. Den revs i början av 1950-talet men grunden fanns kvar när jag var liten. Den var verkligen liten och jag vet att Axel bara hade en ko. Gunilla som bodde i Ruds by berättar att hon minns när Axel var ute och gick med sin ko, ja ibland ändå bort till Rud!

Anna Hessle, granne med Axel, minns också när han gick förbi med sin ko. Hon har gett mig denna bild.

Anna Hessle som lånat mig denna bild, växte upp i grannhuset och fann bilden i ett gammalt fotoalbum. Det är Axel som går förbi med sin ko.

När Axels syster Emilia sålde torpet 1953, tre år efter Axels död, blev det ett sommarställe och alltså inte permanent bebott. 1960 sålde det igen, denna gång till min far som tog sig an torpet med stor omtanke och kärlek. Det  var nu som namnet Pinglabo kom till eftersom jag heter Pia, mamma hette Inga, pappa Lars och min bror Bo!

När Axels syster Emilia sålde torpet 1953, tre år efter Axels död, blev det ett sommarställe och alltså inte permanent bebott. 1960 sålde det igen, denna gång till min far som tog sig an torpet med stor omtanke och kärlek. Det var nu som namnet Pinglabo kom till eftersom jag heter Pia, mamma hette Inga, pappa Lars och min bror Bo!

“Post-Axela”

Axel Jansson gjorde nog en del förändringar i torpet. Han byggde på ett skafferi i köket, förmodligen på 1930 talet, och jag gissar att glasveranden på husets framsida också är hans verk. Kanske han också satte in den ståtliga kakelugnen i “sovrummet”, la in ett nytt golv och tapetserade med en mörkbrun tapet. Tidningarna under den tapeten är daterade 1930 & 1932. Han grävde också en ny brunn på bakgården. Den gamla stenlagda brunnen placerad mellan huset och boden, på själva åsen/vallbacken, finns fortfarande kvar idag men är för det mesta torr.

Den fina glasverandan.

Den fina glasverandan.

Axels tapet i sovrummet.

Axels tapet i sovrummet.

Inredning i storstugan från 1950-talet.

Inredning i storstugan från 1950-talet.

Det lilla köket var inte så välutrustat då.

Det lilla köket var inte så välutrustat då.